Peter Fröjdfeldt - internationellt uppskattad domare

Peter Fröjdfeldt är chef för en multiarena i Eskilstuna. Men han skulle ha kunnat vara diplomat. På sitt genomsympatiska sätt glider han elegant undan alla frågor som skulle kunna vara kontroversiella.
Kanske är det den egenskapen som gjort 44-åringen till Sveriges högst rankade fotbollsdomare. På den internationella scenen visas Peter samma uppskattning. Minst sagt meriterande uppdrag avlöser varandra. Inte oväntat är han uttagen att döma i EM i Schweiz/Österrike.
- Det är egentligen fantastiskt. Jag brukar säga att jag får döma "sådana matcher man ser på tv", säger Peter och skrattar.
Peter Fröjdfeldt talar Kenny Pavey och Jan Tauer tillrätta i derbyt AIK-Djurgården på Råsunda den 24 april.
SEF-Aktuellt ringer upp Peter dagen efter han kommit hem efter att ha dömt Uefacupfinalen mellan ryska Zenit och Glasgow Rangers (2-0) i Manchester. Han är nöjd med sin och det helsvenska teamets insats.
Domarlivet leker för Peter, som nått längre än han nog ens själv kunnat föreställa sig. Att han överhuvudtaget blev fotbollsdomare är för övrigt svärfars förtjänst. Peter spelade allsvensk bandy i Västerås SK och Katrineholms SK. Svärfadern dömde själv på lägre nivåer och tyckte att Peter skulle ha något annat att göra på somrarna än att bara träna.
- På den vägen var det. Sedan rasslade det till och jag sprang faktiskt bokstavligt talat genom seriesystemet. 1992 gjorde jag första division 4-matchen och 1997 gjorde jag allsvensk debut. Det gick spikrakt. 2001 blev jag internationell domare. Men eftersom jag fyller 45 i år blir jag pensionär från det internationella i december, säger Peter.
Peter Fröjdfeldt
Peter Fröjdfeldt


Född:
14 november 1963.

Bor:
Villa i Eskilstuna.

Familj:
Hustrun Anette, sonen Andreas, 21, och dottern Sara (ungdomslandslagsspelare), 19.

Yrke:
Chef för Munktellarenan, en multiarena för tio olika sporter i Eskilstuna med 24 anställda.

Övrigt:
Har dömt över 200 allsvenska matcher och närmar sig med stormsteg tresiffrigt antal internationella uppdrag.
Hade du någon förebild som domare?
- Som det blev så var det väl dansken Peter Mikkelsen och han, ungraren, vad hette han, Sándor Puhl, ja. De minns jag att tittade på.
Vilken är, i dina ögon och oavsett nivå, den bästa match du gjort?
- Jag vet inte riktigt. Det är många matcher man bara springer förbi, liksom. Det är lättare att plocka fram de fyra, fem matcherna jag inte är nöjd med. De andra matcherna ramlar iväg, men det gör inte "katastrofmatcherna".
Vilka är det, då?
- Första division 4-matchen, första division 2-matchen, jag har någon i allsvenskan också. Men de ligger på något sätt kvar i ryggsäcken och har varit väldigt nyttiga för karriären.
Vill du berätta vilken?
- Nja, det vill jag väl inte. Då är det väl många som säger "du har ju gjort över 200 dåliga matcher i allsvenskan".
Peter skrattar. Med värme, ska sägas.
- Det är lite sjukt. Man har gjort kanonmatcher och de bara försvinner på något sätt.
Dömer man på ett sätt nationellt och ett annat internationellt?
- Nej, jag tycker inte det. Jag försöker att döma på samma sätt och ändrar egentligen ingenting. Möjligen de små grejerna som regelboken säger. Vi är lite tuffare på vissa saker i Sverige.
Så det blir en viss anpassning?
- Ja, det blir ju så. Men Sverige har varit lite av en förebild som Uefa och Fifa tagit åt sig av. Bortsparkande av boll och tröjdragningar bedöms mycket tuffare internationellt nu också.
Vad är det för skillnad i stämningen på plan i Sverige kontra utomlands?
- Egentligen ingen. Jag upplever stämningen som väldigt positiv på plan. Oavsett nivå. Språket skiljer förstås. Oftast är det bra grabbar man har att göra med. Även de riktigt stora stjärnorna.
Vilka är dina största matcher, meritmässigt sett, så här långt? England-Kroatien i avgörande EM-kval på nya Wembley? Uefacupfinalen häromdagen?
- Kvartsfinaler i Champions League ligger väl också nära till hands. Jag hade Arsenal-Juventus och så Liverpool-Arsenal i år, då. Jag fattar knappt själv att jag får vara med om det här.
När fick du veta att du var uttagen till EM?
- Precis före jul. Det var en lång dag. Uttagningen skulle bli officiell efter lunch. Jag gick och hoppades och hoppades. Till slut ringde Bosse Karlsson, domarbasen, runt halvfem.
Hur reagerade du?
- Jag blev jätteglad. Många vänner stod utanför mitt kontor och väntade hela eftermiddagen med näsan mot fönstret och väntade på att få se mitt ansiktsuttryck.
Peter har till EM med sig sitt väl sammansvetsade team med assisterande domarna Stefan Wittberg, Märsta, och Henrik Andrén, Karlstad.
- Målsättningen är att vi ska göra bra matcher och få våra två första gruppspelsmatcher och med andra ord inte gör bort oss i den första. Det är tolv team och 24 gruppspelsmatcher. Så det är väl uträknat att vi ska ha två vardera där.
3 juni flyger det svenska "domarlandslaget" till förläggningen i Regensdorf utanför Zürich i Schweiz. Där blir alla domarna stationerade under hela gruppspelet. 4 juni offentliggörs vilka matcher de respektive teamen ska döma i första gruppspelsrundan.
Blir du inte kluven genom att Sverige är med? Ju längre blågult går ju mer minskar era chanser att få fler matcher.
- Jag ser gärna Sverige som Europamästare.
Hellre det än att du får döma finalen?
- Det tycker jag absolut.
Ett konstaterande Peter Fröjdfeldt gör omedelbart. Utan att darra på rösten.
// Ur SEF-aktuellt #2-2008

Upplagt av: Michael Ljungberg, Textbyrån MLT