Bernmar, Anders

Anders BernmarFödd: 30 september 1917 (som Andersson). Död: 25 augusti 2001
Moderklubb: IFK Göteborg. Allsvensk klubb: IFK Göteborg 1937/38 (1 match/0 mål).
Ledare: Djurgårdens IF 1952-1954, IFK Göteborg 1955-1957 och 1974-1987.
Meriter: UEFA-cupen 1982 och 1987. SM-guld 1954/55, 1957/58, 1982, 1983 och 1984. Svenska cupen 1979, 1983 och 1984.
Övrigt: Efter diverse ultimaklubbar följde: Örgryte IS 1935, IFK Göteborg 1936-38, Hälsingborgs IF 1939, Djurgårdens IF 1940-42, Örebro SK 1943-1944 och IFK Västerås 1945-47. Spelande tränare i Fristla IF 1948, Mariedals IK 1949-50 och Gustavsbergs IF 1951-52.

Utvald till SFS "Hall of Fame" - nionde selektionen, 2010 (#38). Motiveringstexten:
" 'Rövarn' byggde upp det "nya" Djurgården, som vann Allsvenskt guld 1955. Därefter styrde han upp, och föryngrade, IFK Göteborg och vann guld igen 1958. Efter att IFK fastnat i div.II, återkom han 1974 och 1982 vann de UEFA-cupen"

1952-1954 skapade han tillsammans med den engelske tränaren Frank Soo och med hårda nypor (med kvartetten Sigge Bergh, Birger "Farsan" Sandberg, Gunnar Lundqvist och Karl "Allison" Liliequist i ryggen) det nya, och stabila, Djurgården - det som kom att kallas för Järnkaminerna.
Bernmar satte sin prägel på laget utifrån sina egna kvalitéer som spelare: Hårdhet i försvarsspelet och tyngd i offensiven, vilket kombinerades med tekniskt spel - men framförallt ett tufft spel över hela plan. Djurgården hade bara spelat i Allsvenskan i två av de första 21 säsongerna. Från 1945/46 och framåt var laget lindansare med ytterligare ett år nere "tvåan". Efter Bernmar-eran har Djurgården bara varit utanför Allsvenskan elva säsonger (främst under 1980-talet) av 56.
1950/51 spelade IFK Göteborg i division II och höll sedan, under flera säsonger, till i den Allsvenska bottenregionen och 1954/55 hängde man kvar tack vare bättre målskillnad gentemot GAIS. Redan innan djurgårdsguldet var bärgat kallades Bernmar in och ihop med tränaren Walter Probst föryngrade han laget, speciellt anfallet. Det resulterade, i den s.k. Maratonallsvenskan 1957/58, i Kamraternas första triumf på 16 år.
På kort tid hade Anders Bernmar byggt upp två, i grunden väsensskilda, klubbar från anonymitet till SMguld med bara tre års mellanrum. Att just bygga lag var huvudsaken för Bernmar accentueras av det faktum att han lämnade över ansvaret för de båda guldlagen långt innan segern var bärgad - men det stannade inte med det.
IFK Göteborg hade fastnat i "division II-träsket" varför Bernmar 1974, efter 15 års frånvaro, ombads att som fotbollsordförande få IFK-skutan på rätt köl igen - senare blev han kanske den första som fick titeln klubbdirektör. 1975 levde han upp till sitt smeknamn "Rövarn", då han värvade spelare som Torbjörn Nilsson, Ove Kindvall och Björn Nordqvist. På tre säsonger bytte han i princip ut hela truppen och 1976 vann IFK division II med åtta poäng. Detta, tillsammans med införskaffandet av t.ex. Ralf Edström, Olle Nordin och Sven-Göran Eriksson, lade grunden till 1980-talets internationella framgångar.
Under denna andra period i IFK vann laget tre SM-guld, tre cup-guld och framförallt två UEFA-cupvinster. Klubben red, under många år, vidare på det som Bernmar byggt upp. Ett bevis på hans betydelse och kapacitet var att han inte efterträddes av en, utan av två, klubbdirektörer: Thomas Wernersson och Stig Fredriksson. Dessa fick rådet att:
- Slå vakt om spelarnas sociala trygghet och ställ upp för dem dygnet runt om så krävs"
Enligt Gunnar Larsson var Anders Bernmars ledord just: - Hårt arbete för egen del och social trygghet för spelarna.
Det var inte enbart fotbollen som fick ta del av hans förmåga att bygga upp en fungerande och framgångsrik verksamhet. 1957 gick Bernmar återigen från ett blivande guldlag till annat, då han, på sedvanligt sätt, byggde upp det okända division III-laget Västra Frölunda till en institution inom svensk ishockey.
Ibland anses det att tränarens betydelse ofta överdrivs, men i fallet Anders Bernmar
kan hans roll som lagbyggare inte nog överskattas. Han låg bakom fyra lagbyggen
(tre i fotboll och ett i ishockey), vilka han alla på kort tid byggde upp och utvecklade
från en plats i undanskymdhet till SM-guld.