Johansson, Åke "Bajdoff"

Åke "BajdoffFödd: 19 mars 1928. Död: 21 december 2014.
Moderklubb: IK Sleipner.
Allsvenska klubbar: IFK Norrköping 1950-1965 (321 matcher/1 mål).
Landskamper: A 1955-1965 (53/1, lagkapten 22 gånger. Förlorade 12 landskamper, av 30 tävlingslandskamper förlorades bara 4), B (4/0). Presslandskamper (1+1 matcher).

Meriter: VM 1958 silver (0/0). Svensk mästare 6 gånger 1951/1952, 1955/1956, 1956/1957, 1960, 1962 och 1963. Vann 13 medaljer (av 16, delat rekord). Guldbollen 1957, Ballon d´Or 1963 (21:a).

Övrigt: 1963 rankades Sverige som etta i Europa och Åke, 35 år, som en av världens bästa mittbackar. Det senare gäller även under det decennium som han spelade i landslaget. På den tiden kunde man bara vinna Guldbollen en gång, annars kanske han hade gjort en "Zlatan"?
Till en början spelade Åke högerback med "Julle" Gustavsson som centerhalv. När "Julle" flyttade till Atalanta sommaren 1956 flyttades "Bajdoff" in som centerhalv. När "Putte" Kock plockade in "Bajdoff" i landslaget, för de tre sista matcherna 1955, hade "Julle" 35 matcher som centerhalv. Ändå placerade "Putte" "Bajdoff" som centerhalv och "Julle" som högerback. "Bajdoff" var "Puttes favoritspelare, men då "Putte" fick silkessnöret så ifrågasattes även "Bajdoff".
Kanske var det hans civilkurage och ärlighet som låg honom i fatet. Flera gånger prövades andra spelare, men i slutändan var det ändå "Bajdoff" som stod där på plan. Han bröt benet på hösten 1957, men kom igen. Ändå sidsteppades Guldbollenvinnaren hela 1958 och i VM föll valet på den sent hemplockade "Julle": - Det är klart att jag blev besviken, och enligt "Putte" Kock var det: - Svensk fotbolls största misstag genom tiderna.
En som däremot var tacksam var "Garrincha" som hade mött "Bajdoff" 1957. I VM-play-offmatcherna mot Schweiz 1961, vilka resulterade i dubbla förluster, upprepades misstaget – "Julle" fick spela i stället för "Bajdoff". 1962 fick Sverige sin förste renodlade förbundskapten och "Bajdoff" var även dennes, Lennart Nyman, favoritspelare.
Det fanns en trygghet och en aura runt Åke - han var den självklare lagkaptenen och ledaren på plan. Hans eleganta och smidiga spelstil (höll upp med fotbollen från 15-18 års ålder för att syssla med gymnastik), glidtacklingar (tuffa tacklingar bakifrån godkändes på ett helt annat sätt än i dag), starka huvudspel och blick för spelet innebar att han, på egen hand, kunde vända en glidtackling till en kontring i samma moment, vilket inte var så vanligt bland dåtida venterhalvor.

Kuriosa: Smeknamnet kom av att han var mindre till växten än sina kamrater. Tack vare sin karisma anlitades Åke som hårmodell och kunde beskådas på landets frisersalonger. Spelade närmare 600 matcher med "Zamora" Nyholm bakom sig i målet. 1950/1951 och 1955/1956 spelade Åke ishockey med IFK Norrköping i högsta serien. 1951 spelade han en landskamp och hade anbud från dåtidens suverän Djurgårdens IF: - Hade man haft inomhushallar på 1950-talet så hade jag nog koncentrerat mig på ishockey istället för fotboll! Han spelade även handboll, i dåtida, division III, med Norrköpings FK.

Utvald till SFS "Hall of Fame", tolfte selektionen 2014 (#48). Motivering:

Åke var den självklare ledaren på plan med en elegant och smidig spelstil kombinerat med glidtacklingar och starkt huvudspel. Spelförståelsen innebar att han kunde vända en glidtackling till en kontring. Har flest allsvenska medaljer, 13 stycken.