Sune "Mona-Lisa" Andersson

Sune "Mona-LisaFödd: 22 februari 1921. Död: 29 april 2002. Moderklubb: Ekerö IK. Allsvenska klubbar: AIK 1946-1950 (82 matcher, 18 mål), IFK Eskilstuna 1957-1958 (30/2). Proffsklubb: AS Roma 1950-1952 (59/12).
Landskamper: (28/4). Presslandskamper: (4+0 matcher/1 mål). Se även Landslagsdatabasen.

Meriter: OS 1948 guld (4/0), VM 1950 silver (5/2). Allsvenskan: 1946/1947 stora silvret, 1947/1948 lilla silvret och 1949/1950 brons. Svenska cupen 1949 guld, 1947 final. Stor Grabb. Vinst serie B 1951/1952

Övrigt: Sune och Erik Nilsson var de enda som spelade alla matcher vid både OS 1948 och VM 1950. Han spelade sju säsonger i Hagalunds IS och nobbades två gånger av grannklubben innan "Putte" Kock såg hans talang. Från debuten den 1 september 1946 till den sista matchen den 4 juni 1950 missade han bara en enda match. De sista säsongerna var Sune lagkapten.
Trots att AS Roma efter VM 1950 förstärkte laget med en trio svenska bronsmedaljörer, förutom Sune, Knut Nordahl och Stig "Vittjärv" Sundqvist, så slutade laget på näst sista plats i serie A. Säsongen efter vann laget serie B.

När proffsspelare tilläts att spela seriespel i Sverige, lämnade Sune (1956) tränarjobbet i Iggesunds IK för IFK Eskilstuna. Som spelande tränare förde han upp laget till Allsvenskan. Därefter var han spelande tränare i Kalmar FF, Finspångs AIK, födelsestadens Södertälje SK och Hagalunds IS där han avslutade karriären 50 år gammal.

P g a sitt outgrundliga pokerface fick han smeknamnet "Mona-Lisa", men det användes mest i media och bland supportrar. Sune spelade oftast innermittfältare, där han med sin excellenta teknik kunde mata sina yttrar med långa och precisa crossbollar. Hans synnerligen välutvecklade spelintelligens innebar att han lika gärna kunde spela längst fram som längst bak. Därigenom kunde han också kompensera sin relativa långsamhet. Sune Isidor (ett namn som i hög grad var aktuellt i AIK-kretsar vid tidpunkten för hans inval) var en av de mest tekniska spelare som funnits inom svensk fotboll. Med sin delikata bollbehandling trollband han Råsundas åskådare. För dem var det en stor fotbollsupplevelse att se honom briljera med sina färdigheter. Sune har, i allra högsta grad, placerat sig på en framträdande plats bland AIK:s "smokinglirare". Teknik och ett tungt skott gjorde honom
till en given frisparksspecialist.

Redan som 12-åring debuterade Sune i Ekerös A-lag. Vintertid spelade han bandy, ishockey, bordtennis och bowling (vann BDM individuellt och JSM i lag) samt tävlade på skidor på juniormästerskapsnivå. Dessutom var han även en 37-metersman i diskus. 1975 vann AIK, med Sune, Anders Parmström och Carl-Gustaf Lindstedt i laget, SVT:s idrottsrelaterade frågesport.

Utvald till SFS "Hall of Fame", 14:e selektionen 2016 (#55). Motivering:

Med excellent teknik och välutvecklad spelintelligens dominerade "Mona-Lisa" spelet runt mittcirkeln.
Hans långa precisa crossbollar var en av nycklarna då Sverige vann guld vid OS 1948 och tog brons vid VM 1950