Stefan Thylin: Argentina ryker mot Tyskland i kvarten

Stefan Thylin tycker till...
Här är mina semifinalister: Tyskland, Italien, England och Brasilien.
Även om jag bara får ett rätt av fyra möjliga kan vi konstatera att detta är favoriternas och stormakternas VM.
Sju länder har blivit världsmästare och sex av dem återfinns i kvartsfinalerna. Enda outsidern är Ukraina, ett land med 48 miljoner invånare och 753 000 licensierade fotbollsspelare; inget sensationslag, alltså.

Italien slog ut Australien tack vare en feldömd straff, men annars tycker jag inte att favoriterna fått någon avgörande hjälp av domarna, vill inte fördjupa mig i konspirationsteorier.
Det är snarare så att den extra viloveckan efter ligornas avslutning i maj inneburit att flera av de stora nationerna kommit bättre förberedda än för fyra år sedan, då USA, Senegal, Turkiet och Sydkorea gick till kvartsfinal och de två sistnämnda spelade match om tredje pris.
Dessutom tror jag att de etablerade VM-länderna insett att skillnaden mellan de stora och de små minskat, att de måste vara koncentrerade i alla matcher för att nå framgång, att det inte finns utrymme för nonchalans och fotboll på halvfart.
Låt oss se fram emot kvartsfinalerna. Några namn, reflektioner och tips.
Tyskland:
Klose och Podolski har gjort sju mål tillsammans och är VM:s hittills bästa anfallspar. De rör sig oavbrutet, har ett bra samförstånd, mycket svåra att markera. Michael Ballack kan styra spelet och vänsterbacken Lahm är en lysande offensiv tillgång.
Argentina:
Såg ut som världsmästare i gruppspelet, men inte i åttondelsfinalen mot Mexiko. Riquelme är en fantastisk tekniker och genial konstruktör, Saviola och Crespo vassa anfallare som springer rätt och därmed hittar ytorna bakom motståndarnas backlinje.
Mitt tips: Publiken lyfter Tyskland till en 2-1-seger.
Italien:
Frågan är hur mycket tragiken kring Pessotto påverkar landslaget i allmänhet och lagkamraterna från Juventus i synnerhet. Nesta är skadad och Materazzi avstängd, men den defensiva organisationen, med Cannavaro som vägvisare, är som vanligt imponerande.
Ukraina:
VM-debutanten har överträffat förväntningarna och kan spela utan press. Är det bra eller dåligt? Spelarna tycker kanske att de redan har nått sitt mål? Å andra sidan: om Sjevtjenko plötsligt börjar visa världsklass kan Ukraina kanske tvinga fram en ny förlängning?
Mitt tips: 1-0 till Italien, efter en feldömd straff i sista minuten.
England:
Jag säger bara: Wayne Rooney! Nej, förresten, jag tillägger: Steven Gerrard! Rooney börjar förvånansvärt snabbt likna den världsforward han är och Gerrard kan göra mål från 30 meter. Svennis fortsätter troligen med 4-1-4-1-uppställningen och den kan frustrera Portugal.
Portugal:
Ronaldo är skadad, Deco och Costinha avstängda efter slaget i Nürnberg; påtagliga försvagningar. Maniche utstrålar dock självförtroende och spelglädje, en potentiell matchvinnare igen. Försvarsspelet har varit effektivt: bara ett insläppt mål på fyra matcher.
Mitt tips: 2-1 till England, mål av, just det - Rooney och Gerrard.
Brasilien:
Ronaldo är för tjock, Adriano ur form, Cafu och Roberto Carlos för gamla - och Ronaldinho har ännu inte börjat spela fotboll i detta VM. Dock: Ronaldo är VM:s bäste målskytt genom tiderna och Brasiliens målskillnad efter fyra matcher är 10-1 - och nu kliver Ronaldinho upp på scenen?
Frankrike:
Gjorde sin bästa match när nationen krävde och behövde det. Tre dominanter: Zidane, som sköt upp sin pensionering några dagar; Ribéry och Vieira. Henry är alltid ett hot, men får fortfarande för dåligt understöd. Hans filmning före 2-1-målet mot Spanien var osmaklig, ovärdig en så stor spelare.
Mitt tips: 3-2 till Brasilien; den late Ronaldo gör två mål till.
Semifinaler, alltså: Tyskland-Italien i Dortmund den 4 juli, England-Brasilien i München den 5 juli.
Jag ber att få återkomma till dem…
När Kamerun gick till kvartsfinal mot England i Italien 1990 sa många tränare, ledare, journalister och supportrar:
- Snart blir ett afrikanskt land världsmästare i fotboll. Det är bara en tidsfråga.
Det är fortfarande en tidsfråga. Sydafrika på hemmaplan om fyra år kanske? Nja.
Det vimlar av högklassiga afrikanska spelare i de europeiska ligorna - Essien, Drogba och Touré exempelvis - men landslagen har inte tagit många kliv framåt under de 16 år som gått sedan Kamerun var ett par straffsparkar från semifinal.
1994: Bara Nigeria gick vidare från gruppspelet. Förlust mot Italien i åttondelsfinalen.
1998: Nigeria var åter Afrikas enda representant i åttondelsfinalen - och utklassades av Danmark.
2002: Senegal slog ut Sverige - ni minns väl Camaras mål i förlängningen? - men förlorade mot Turkiet i kvartsfinalen efter ett nytt Golden Goal.
2006: Elfenbenskusten, Angola, Togo och Tunisien blev utslagna i gruppspelet; Ghana till åttondelsfinal, 0-3 mot Brasilien.
De pengar som Kamerun spelade hem 1990 förskingrades av korrumperade förbundsledare - inte en krona satsades på utbildning av tränare och spelare - och chansen att en afrikansk nation på allvar ska kunna utmana de etablerade fotbollsländerna blir inte större om de mäktiga klubbarna i den självförhärligande sammanslutningen G 14 får som de vill. Då kommer fattiga förbund att tvingas betala miljonärernas försäkringar och löner i samband med landskamper, vilket de naturligtvis inte har råd med.
Kraven från G 14 är förresten inte bara ett hot mot Afrika, utan mot VM och EM, ja, hela landslagsfotbollen.

Upplagt av: Stefan Thylin