Thylin: Déja vù för Zinedine Zidane och Frankrike

Stefan Thylin tycker till...

Déja vù?
Ni minns kanske EM-finalen 2000: 2-1 till Frankrike mot Italien, efter ett Golden Goal av David Trézéguet i förlängningens 13:e minut. Vi kan få se en repris i Berlin på söndag, men nu gör Thierry Henry målet, framspelad av Zinedine Zidane.
Visst vore det en värdig avslutning för Zidane, en av de bästa spelare fotbollsvärlden sett de senaste 25 åren, en virtuos som kan få vilken boll som helst att tala franska.
Italiens VM-lag har vunnit global respekt under de här veckorna i Tyskland, i tider då respekt och hederlighet inte är begrepp som vi förknippar med italiensk fotboll. Men jag tror att Frankrike vinner finalen.
2-1, déja vù.

Det finns inte många telefonkiosker kvar, men ni som minns hur de såg ut ska veta att Zinedine Zidane skulle kunna dribbla av fem man i en sådan kiosk. Bollen tycks fastna på hans fötter, lår och bröst och den vill inte lämna honom. Han hittar lösningar på problem som inte går att lösa, tack vare den bollkontroll och den balans som är hans signum. Han är oefterhärmlig.
Men inte trodde vi att han skulle kunna bli VM-kung igen? Inte den Zidane som såg så orörlig och oinspirerad ut i början av turneringen, väl? Hans bästa tid var väl inte nu?
Vi mindes hans två mål i VM-finalen mot Brasilien 1998, men också hans frustration i Japan och Sydkorea fyra år senare, då Frankrike inte gjorde ett enda mål. Redan då undrade många om han var slut som internationell toppspelare och han ställde sig själv utanför landslaget under en period efter EM 2004.
Men här är han nu, aktiv och fräsch, inspirerad och inspirerande, smart och skicklig. Normala spelare drömmer inte ens om att få avsluta karriären med att få vinna en VM-final, men Zidane är ingen normal spelare och han drömmer inte.
VM:s genomgående bäste spelare återfinns dock i Italien: Fabio Cannavaro, den särklassige innerbacken. Har han gjort ett enda misstag i de här sex matcherna? I så fall har jag inte sett det.
Cannavaro har en attityd som jag älskar: alltid positiv, hundraprocentig i alla aktioner och satsningar, tuff, ärlig och entusiasmerande.
Han har en fantastisk tajming, både på marken och i huvudspelet, och medspelarna växer i hans närhet. Han är en ledare genom sitt sätt att vara.
Italien hade tur i åttondelsfinalen mot Australien - ingen Aussie lär glömma den där straffen i slutsekunderna - men har annars spelat en positiv och intelligent fotboll.
Den offensiva satsningen, beställd av förbundskapten Lippi och utförd av anfallsvilliga spelare, i semifinalens förlängning mot Tyskland var mycket imponerande. Kom ihåg att tyskarna spelade på hemmaplan!
Det kommer att bli trångt på mittfältet och ingen kommer att kliva undan i närkamperna, inte Gattuso eller Camoranesi, inte Makelele eller Vieira. Backarna kommer inte att bjuda på några målchanser, inte Cannavaro eller Materazzi, inte Thuram eller Gallas.
Vi kan aldrig vara säkra på att inte Bartez bjuder på ett mål och vi vet att Buffon är en avsevärt bättre målvakt, men Frankrike har två spelare som kan avgöra finalen, spelare som Italien inte har någon motsvarighet till: Zinedine Zidane och Thierry Henry.
Här är min analys av finallagen, enligt betygskalan 1-8.
ITALIEN
Målvakt
Gianluca Buffon 7
Ingen motståndare har överlistat honom i VM. Enda insläppta målet: ett otagbart skott av lagkamraten Cristian Zaccardo. Har inga svagheter.
Backlinje
Gianluca Zambrotta 7
Fabio Cannavaro 8
Marco Materazzi 6
Fabio Grosso  6
Materazzi eller Alessandro Nesta; det spelar ingen roll vem som spelar bredvid den suveräne Cannavaro, som styr det italienska försvarsspelet på ett mästerligt sätt. Zambrotta håller världsklass både till höger och vänster.
Mittfält
Mauro Camoranesi 5
Gennaro Gattuso 6
Andrea Pirlo  6
Francesco Totti 6
Simone Perrotta 5
Gattuso är Italiens svar på Claude Makelele, en outtröttlig fighter som gör ett värdefullt jobb utan boll. Spelfördelaren Pirlo skapar möjligheter med intelligenta passningar och är dessutom en skicklig frisparksskytt. Totti var inte fulltränad i början av VM, men är nu en potentiell matchvinnare.
Anfall
Luca Toni  5
Skyttekungen har gått mållös från fem av sex matcher. Det beror i första hand inte på att han har missat en massa chanser, utan på att han nått fram till för få avslutningslägen.
Totalt: 67 poäng.
FRANKRIKE
Målvakt
Fabien Barthez 5
Han har kallats clown och pajas - i varje match väntar vi på den där obegripliga missen - men han har faktiskt bara släppt in två mål och gjort åtskilliga bra ingripanden.
Backlinje
Willy Sagnol  6
Lilian Thuram 7
William Gallas 6
Eric Abidal  5
Thuram var lysande både mot Brasilien och Portugal, en ledare i mittförsvaret, precis som Cannavaro. Gallas får ofta spela på kanten i Chelsea, men i VM har han visat att han är en internationellt högklassig innerback.
Mittfält
Franck Ribery 6
Claude Makelele 6
Patrick Vieira 7
Zinedine Zidane 7
Florent Malouda 5
Makelele är Frankrike svar på Gattuso - se ovan - och den snabbe Ribery har fått ett sensationellt genombrott i VM. Men giganterna heter förstås Vieira och Zidane. Vieira slukar meter och motståndare, en nyckelspelare både defensivt och offensivt. Och Zidane - ja, nu är han kung igen. Eller president.
Anfall
Thierry Henry 7
Det räcker inte med press och understöd för att stoppa Henry, eftersom han är så snabb och har en sådan utsökt teknik. Han borde kanske utmana motståndarna oftare, men det tar på krafterna att spela ensam på topp.
Totalt: 67 poäng.
Två jämnstarka lag, alltså, precis som det ska vara i en VM-final.
1-1 vid full tid, alltså, precis som i EM-finalen för sex år sedan.
Ge oss sedan en förlängning där båda lagen vill avgöra i stället för att invänta straffar.
2-1 till Frankrike. Déja vù.

Upplagt av: Stefan Thylin