Thylin: "En final att se fram emot"

Stefan Thylin tycker till...
Ryssland kan och ska känna stolthet över sina prestationer i EM, men i semifinalen saknade Guus Hiddinks lag en beståndsdel i det här globala spelet. Nämligen bollen.
Den hade Spanien.
Spanjorerna hittade en lagkamrat drygt nio gånger av tio och de förlorade aldrig bollen i utsatta lägen. Ryssarna hittade varken sig själva, motståndarna eller matchen.
Spanien-Tyskland: EM:s passningsskickligaste lag mot Europas segerrikaste nation - en final att se fram emot.
Arsjavin, neutraliserad av SpanienJag trodde att Ryssland skulle lyckas med sin direkta djupledsfotboll även i semifinalen, men Andrej Arsjavin tilläts inte delta i matchen och hans lagkamrater sprang sig snart trötta i jakten på den boll som Spanien ägde.
Spanjorerna vårdade bollen som en mor smeker sitt nyfödda barn och blev förolämpade de gånger någon motståndare lyckades erövra den. Deras försvarsspel var också av högsta klass, följsamt, intelligent och aggressivt. Ryssland fick aldrig några ytor att kontra på; framkomstvägarna var stängda.
Silva & Fabregas firar mot RysslandDavid Villa blev skadad och Spanien blev ännu bättre. Det var ju Cesc Fabregas som hoppade in, denne 21-åring som styrde Arsenals spel långt innan han fick lov att köra moped. Efter Xavis 1-0-mål i början av andra halvlek var semifinalen inte längre en kamp, utan en uppvisning, en föreställning regisserad av Fabregas, Andres Iniesta, David Silva, Fernando Torres, som blev utbytt för att samla kraft till finalen.
Frågan är vilken startelva förbundskapten Luis Aragonés väljer mot Tyskland nu när Villa inte kan medverka. Låter han Fabregas spela från start? Eller får Torres sällskap av Daniel Güiza i anfallet? 4-5-1 eller 4-4-2?
Vi är säkert ett par miljarder som tycker att svaret är givet - Fabregas - men Aragonés bryr sig inte om vad vi tycker och resultaten har gett honom rätt hittills.
För en gångs skull har Spanien motsvarat förväntningarna och spelat en strukturerad, effektiv och attraktiv fotboll i samtliga matcher, även i 0-0-kvartsfinalen mot Italien, då Iker Casillas blev straffräddare.
Det är 24 år sedan Spanien nådde en final; 0-2 mot Frankrike i EM 1984. Det är 44 år sedan Spanien blev europamästare; 2-1 mot Sovjet i finalen. Är 2008 Spaniens år? Det är frestande att redan nu svara ja på den frågan, men nu hör det till saken att söndagens motståndare heter Tyskland.
Tyskarnas seger över Turkiet var inte orättvis, eftersom Bastian Schweinsteiger, Miroslav Klose och Philipp Lahm gjorde var sitt regelrätt mål och eftersom turkarna inte drabbades av några avgörande felbeslut av den schweiziske domaren Massimo Busacca. Däremot är det lätt att känna sympati för detta turkiska lag, som i match efter match rest sig när alla trott att de var uträknade, som haft en positiv attityd från första till sista minuten och som satsade offensivt i semifinalen, trots att fyra spelare var avstängda och fem skadade.
Förbundskapten Fatih Terim talade aldrig om problemen före matchen, betonade bara att det skulle bli roligt att möta Tyskland och att han inte skulle vilja byta med alla de tränare som fått åka hem från EM-slutspelet. Det var en uppvisning i positivt tänkande.
Vi får aldrig reda på hur det hade gått om exempelvis målvakten Volkan Demirel eller anfallaren Nihat Kahveci varit med, men spelare som Hamit Altintop, Mehmet Aurelio och Semih Sentürk fick många vänner långt utanför den turkiska gemenskapen den här kvällen.
Lahm placerar in segermålet bakom RüstüTyskland har vunnit både EM och VM tre gånger och är nu uppe i sin 13:e mästerskapsfinal. Det kallas vinnartradition och har ingenting med tur att göra.
Tyskarna var långa stunder utspelade av Turkiet och Aurelio lyckades förvandla Michael Ballack till ett nummer i laguppställningen, en kaptensbindel utan innehavare. Ändå vann Tyskland. Ändå hade Lahm kraft kvar att starta och avsluta ett sista anfall, ett av EM-slutspelets grannaste mål, om vi bedömer hela attacken.
Synd om Turkiet? Ja. Orättvist? Nej.
Ballack kommer inte att vara osynlig i finalen; Schweinsteiger och Lukas Podolski breddar spelet med kraft och fart; Torsten Frings kan jaga livet ur både motståndare och lagkamrater; Miroslav Klose är svår att stoppa om han får de rätta inläggen.
Spanien må vara favorit efter den imponerande utklassningen av Ryssland, men det går aldrig att räkna bort en nation som har rätten till fotbollssegrar inskriven i grundlagen.
Mitt All Star Team, baserat på insatserna i semifinalen:
Hamit Altintop tar välförtjänt plats i Thylins elvaMålvakt
Iker Casillas, Spanien
Försvarsspelare
Sergio Ramos, Spanien
Carles Puyol, Spanien,
Carlos Marchena, Spanien
Philip Lahm, Tyskland
Mittfältare
Bastian Schweinsteiger, Tyskland
Hamit Altintop, Turkiet
Cesc Fabregas, Spanien
Andres Iniesta, Spanien
David Silva, Spanien
Forward
Fernando Torres, Spanien.

Upplagt av: Stefan Thylin