Thylin: "Föryngringen måste ske successivt"

Stefan Thylin tycker till...
Vi tyckte att Ryssland hade ett virrigt försvarsspel och vi trodde att Sverige skulle kunna utnyttja dessa brister, men nu tycker och tror vi inte längre.
Nu vet vi att Ryssland inte behövde något försvar den här kvällen, eftersom Sverige saknade ett anfallsspel.
Det går inte att spela fotboll stillastående. Det går inte att vinna matcher utan djupledslöpningar. Det går inte att passivt vänta och hoppas att något ska hända. Det gick inte.
Bättre spelare och bättre spel gav seger.

Sverige hade ingen motsvarighet till Jurij Zjirkov, Roman Pavlutjenko eller Andrej Arsjavin, planens bäste spelare. Mer överraskande var att Sverige inte heller hade en organisation som höll.

Ryssarnas överlägsenhet i teknik och snabbhet var så påfallande att resultatet 2-0 inte speglar matchen. Det var klasskillnad.
De svenska spelarna föll eller trycktes för långt tillbaka och när de erövrade bollen var passningsalternativen få, eftersom rörligheten utan boll var för dålig. Visst måste passningsspelet förbättras, men det är spelarna som inte har bollen som dikterar villkoren för spelet.
Ryssarna sprang i djupled, använde planens bredd och spelade med ett tillslag. De skapade så många chanser att Andreas Isaksson framstod som Sveriges klart bäste spelare.
Andrej Arsjavin! 26-åringen från Zenit St Petersburg hade enorma förväntningar på sig när han nu gjorde EM-debut, efter två matchers avstängning, men han överträffade dem. Hans känsla och tajming var enastående. En världsspelare som kan oroa Holland i kvartsfinalen.
Två oundvikliga frågor efter den här smärtsamma förlusten:
Ställde Sverige upp med fel lag?
Nej, jag tycker inte det. Anders Svensson och Daniel Andersson fördelade arbetet bra på mittfältet mot Grekland och Spanien - och det fanns ingen anledning att spräcka paret Zlatan Ibrahimovic/Henrik Larsson om Den Stores knä ansågs hålla för spel.
Jag håller dessutom med TV4-experten Hasse Backe om att Lasse Lagerbäck gjorde de ändringar han kunde göra i andra halvlek, när han satte in Kim Källström och flyttade upp Johan Elmander.
Ska Lagerbäck fortsätta som förbundskapten?
Ja, utan minsta tvekan, under förutsättning att han själv vill fullfölja sitt kontrakt, som går ut om två år. Förlusten i Innsbruck var ett misslyckande, men vi får inte glömma att Lasses resultat är unika: fem raka slutspel och avancemang från gruppspelet i VM 2002, EM 2004 och VM 2006.
Jag tror på kontinuitet och därför bör Lasse fortsätta. Visst hade jag velat se en Zjirkov eller Arsjavin i blågul dräkt, men vi har tyvärr inte de spelarna. Guus Hiddink är en enastående fotbollsledare, som passerat gränser med Sydkorea, Australien och Ryssland, men jag tror inte att onsdagens matchbild hade sett annorlunda ut om han hade varit förbundskapten för Sverige.
Vi har många spelare med 50-100 landskamper på meritlistan, spelare med erfarenhet av stora mästerskap. Men den här kvällen spelade Sverige inte som ett rutinerat lag. Sverige såg ut som ett gammalt och trött lag.
Populisterna tycker säkert att vi ska byta ut alla spelare utom Zlatan inför höstens VM-kval, mot Albanien, Ungern och Portugal, och det låter ju spännande och käckt. Problemet är att vi då inte får åka till Sydafrika om två år.
Vi har inte en massa supertalanger som åstadkomma en revolution i svensk fotboll. Föryngringen måste ske successivt och under de närmaste åren är det dags för spelare som Marcus Berg, Sebastian Larsson, Fredrik Stoor, Mattias Bjärsmyr, Gustav Svensson, Stefan Ishizaki, Samuel Holmén, Rasmus Lindgren, Ola Toivonen och Rasmus Elm att, förhoppningsvis, visa att de kan kliva upp på den internationella scenen.
Marcus Allbäck gjorde sin sista landskamp.Sveriges bästa spelare fanns med i EM-truppen, tro inget annat, men förutsättningarna var inte idealiska. Tobias Linderoth hade inte spelat en match på ett halvår; Zlatan, Fredrik Ljungberg och Niclas Alexandersson hade plågats av skador; Johan Elmander hade bara gjort ett mål på hela våren i Toulouse; vi saknade en naturlig vänsterback i Erik Edmans frånvaro; Christian Wilhelmsson, som lyste av självförtroende, blev skadad i första matchen.
Svensk fotbolls resurser är inte outtömliga och våra viktiga spelare måste vara i form om vi ska gå långt i EM och EM.
Vi kan tacka Alexandersson och Marcus Allbäck för deras mångåriga insatser i landslaget, men vi ska inte tacka nej till Henrik Larsson i höst, om han själv tackar ja. Det är bara några veckor sedan Fotbolls-Sverige jublade när han bestämde sig för att göra come back. Henke lär inte vara med i VM 2010, men han kan spela en viktig roll i början av resan till Sydafrika.
Mot det märkligt defensiva Grekland gjorde Sverige en taktiskt klok match och vi inspirerades av Zlatans underbara fullträff. Då trodde jag att vi hade lagt grunden till ett avancemang. Mot favoriten Spanien spelade Sverige en mycket bra anfallsfotboll i 25 minuter av första halvlek och försvarade sig sedan effektivt fram till 92:a minuten. Så långt var den blågula EM-insatsen klart godkänd.
Men mot Ryssland blev våra spelare frånsprungna. De räckte inte till, vare sig individuellt eller som lag. Erfarenheten var plötsligt inte värd någonting.
EM fortsätter dock och nu kan vi se fram emot lördagens kvartsfinal Holland-Ryssland, två lag som har både tempo och teknik. Holland har sett ut som europamästare i gruppspelet, men Guus Hiddink vill förstås gärna besegra sitt hemland och han har spelare som kan föra Ryssland till semifinal.
En nivå som Sverige inte var i närheten av den här gången.

Arshavin var bäst på plan, Isaksson bäst i Sverige.

Upplagt av: Stefan Thylin